Stadsdelen Elsborg

Elsborg, gruvarbetarnas stadsdel, bildades på slagg och i roströk vid 1600-talets stadsplanering. Tidigare hade gruvans folk bott vid randen av gruvan i en tät men föga planenlig bebyggelse.

I april 1646 kungjordes att alla "icke-kronobetjänte" - huvudsakligen arbetare - inom 14 dagar skulle ha flyttat från gruvområdet. Flertalet bortflyttade tilldelades sannolikt tomter inom den nyreglerade stadsdelen Övre Elsborg. Där uppstod "Sveriges första egnahemsbebyggelse". Ringa bergsmän, gruvdrängar, smältare och gruvarbetaränkor fick ett hårt arbete med att ordna sin nya livsmiljö bland "Schlagg och stoore Steenar". De plågades av roströken och klagade över att de inte ens ägde "en Gröön torffua, som de kunde föda en Kycklingh uppå". Men Elsborg blev en livsduglig miljö. Med envist arbete förvandlades den sterila marken till blommande trädgårdar. I den omgivningen formades revyartisten Ernst Rolf, konstnärer som Axel Fridell och Einar Norelius, berättartalanger som lärarinnan Selma Ström. Hon skriver i sin bok "Hemma på Elsborg" om sekelskiftets Elsborg bland annat: De små rödförgade stugorna på backarna och slaggvarpen dugde bra att ha till hem. Fast det var lågt i taket och trångt inne, fast fönstren var små och rutorna spräckta tvärs över och skimrade i grönt, så var det alldeles fullt med nerier, petunior och balsaminer. Det var fint. Men det var inte bara blommorna som mådde bra där inne i de små kojorna. Nej, människorna trivdes de också."