Hammarbacken

Del av gamla Ludvika bruk, Sveriges första kronobruk, anlagt av Gustav Vasa omkring år 1550 för smide av stångjärn. Fin utsikt över sjön Väsman och Ludvika herrgård.

Hammarbacken är en miljö i Ekomuseum Bergslagen. Besök på egen hand. Informationsskylt finns på platsen. Ludvika bruk anlades av Gustav Vasa på 1500-talet och var Sveriges första kronobruk för smide av stångjärn. År 1726 kom bruket i familjen Cedercreutz ägo och stannade i släkten till början av 1800-talet. De sista privata ägarna var familjen Roth, som drev bruket fram till nedläggningen år 1920. De gav verksamheten en ny inriktning vid sekelskiftet. Vid sidan om hytta och stångjärnshamrar byggdes en ångsåg för att bearbeta timmer. I Ludvika Ström anlades ett kraftverk. I ravinen på andra sidan strömmen ligger ruiner av Marnäs hytta, en bergsmanshytta med anor från 1500-talet. Bruksmiljön är byggd efter ett centralperspektiv. På strömmens södra sida anlades på 1750-talet kyrkan av trä. Kyrkans mittaxel kan följas över vattendraget där den går genom herrgården med flygelbyggnader. Från herrgårdens framsida utgick bruksgatan Hammarbacken. Den finns ännu kvar på toppen av kullen, men har stympats av järnväg och landsväg. Vid gatan låg smedsbostäderna, byggda kring sekelskiftet 1800 med slagg i murverket. En av de ursprungliga byggnaderna återstår. I denna har en museibostad inretts. Vid Hammarbacken står ett imponerande sädesmagasin i fyra våningar. Det var Ludvika järnbruks magasin för att lagra spannmål för sina anställdas räkning. Förr i tiden betalades lönerna till stor del av råvaror, varav säd var den viktigaste grunden i all mathållning. Magasinet uppfördes under åren 1803-1805 i en metod som kallas Geislers metod, då man murade med slaggflis. När stångjärnssmeden Granström vid bruket dog på 1780-talet och familjen stod utan försörjning, lät brukspatronen smedens son Per Granström utbilda sig till murare, vilket var ett nytt yrke för trakten. Per Granström murade därefter brukens alla slagghus.